Debatten om vaccin blossar upp med jämna mellanrum, och som vanligt i media och i sociala medier, är det nästan enbart de skrikiga ytterkanterna som hörs och får plats. Försöker man debattera i lågmälda ordalag om för- och nackdelar med vacciner, placeras man fort i ett av två fack: antingen är man en konspiratorisk galenpanna som utsätter sina barn för livsfara, eller så är man läkemedelsföretagens lakej.
Därför tar jag här på min egen blogg tillfället i akt, och slår fast att man kan vara för vaccineringar i princip, men att man inte i alla lägen behöver svälja vad som helst (ibland bokstavligen).
Det borde väl för alla vara klart att man med vaccin längs med åren utrotat eller minskat en lång rad dödliga eller svåra sjukdomar. Att inte ge dessa beprövade, bevisat effektiva vaccin till sina barn är förstås rena idiotin.
Men lika klart är att nyutvecklade vaccin på den senaste tiden blivit en enorm business för läkemedelsföretagen, speciellt sedan många sedvanliga mediciners patent gått ut, och speciellt sedan länders hälsomyndigheter börjat köpa frivilliga massvaccineringar för hela befolkningen, till exempel mot influensa. I ett sådant läge är det klart att slarv och misstag kommer att ske, som när A(H1N1)v-vaccinet 2010 började orsaka narkolepsi hos barn och unga, eller då man medvetet säljer ett influensavaccin som i det närmaste är helt verkningslöst (2014-2015).
Och det är solklart att vi även skall vara skeptiska då beslutande myndigheter med medias benägna hjälp utfärdar varningar vars enda motiv tycks vara att skrämma upp befolkningen att utan protester ta olika vaccin. Speciellt skeptiska skall vi vara då t.o.m. ansedda medicinska journaler som BMJ skriver att många av de experter som ger råd åt WHO och de nationella hälsostyrelserna har finansiella kopplingar till läkemedelsindustrin. Detta gällde speciellt under den senaste, av WHO utlysta ”pandemin”: svininfluensan 2009-2010. En ”pandemi” som visade sig vara hundra gånger mindre dödlig för de som infekterades, än influensan 1918 (som på riktigt var en pandemi).
Vi skall också ställa oss skeptiska till nyutvecklade vaccin som med buller och bång lanseras, än mot än den ena, än den andra potentiella sjukdomen. I många länder kopplas de här vaccinen till genetiska test som skall visa ifall det finns en risk att man i framtiden utvecklar sjukdomen. Testen är dock opålitliga och ger många falska positiv, men även om testet är negativt väljer många p.g.a. skrämselpropagandan att ta vaccinet ”för säkerhets skull”. En guldgruva för läkemedelsindustrin – speciellt som många länder (bl.a. USA) håller läkemedelsfirmorna ansvarsfria, även om dåligt testade vaccin visar sig ha allvarliga biverkningar eller följder som ingen kunde förutse.
Man kan alltså utan problem vara för vaccineringar, men samtidigt skeptisk till vaccineringar.
Som med så många andra aktuella samhällsfrågor, blir jag alltid lika förvånad då allting ständigt och jämnt måste målas så svartvitt. Kanske beror det på de tekniska lösningarna. Det är något med sociala medier som gör att mycket få nyanser kommer fram – och som inbjuder till omedelbar svartmålning.
