Om så kallad “vetenskaplig konsensus”

Så kallad “vetenskaplig konsensus” används dagligen som argument i olika debatter. Vi får höra att det finns konsensus om än det ena, än det andra, eller att det inte finns någon konsensus alls. Viktigt att minnas är att om man hör ordet nämnas i samhällsdebatten – är det alltid fråga om ett politiskt uttalande, inte ett vetenskapligt.

Vetenskapen har aldrig gjort några framsteg på basen av konsensus. Det är politiker (eller vetenskapsmän som spelar politiska spel) som använder ordet för att försöka upphöja sina idéer till så kallad vedertagen sanning (som sällan handlar om hela bilden).

Om någon söker stöd för sina påståenden genom att hänvisa till ”vetenskaplig konsensus” kan de inte avse annat än konsensus gällande en vetenskaplig hypotes. Och det är naturligtvis nonsens, eftersom naturlagarna inte avgörs på basen av demokratiska omröstningar.

En hypotes är inget mer än ett testbart påstående som ännu inte falsifierats. Märk väl att den vetenskapliga metoden inte handlar om att hitta på och utföra test eller modeller som bevisar en hypotes. Vetenskapen går framåt genom observationer och test som falsifierar hypoteser. Ingen mängd observationer kan någonsin bevisa en hypotes, däremot kan en enda väl underbyggd observation falsifiera en hypotes. Genom att småningom eliminera falsifierade hypoteser kan ett ramverk för en beskrivning av verkligheten småningom ta form – detta kallas för en teori.

Men för att vara vetenskaplig måste även teorin gå att falsifiera – teorin skall formuleras så att man  kan utveckla ett experiment (om inte nu så i framtiden) för att demonstrera att teorin inte stämmer. Om någon hävdar att en observation eller ett bevis inte kan (eller får) användas för att motbevisa en teori är det inte längre fråga om vetenskap, utan om dogma.

Ett litet exempel från verkligheten:
I samhällsdebatten har i snart 30 år förekommit en diskussion om olika naturfenomen, och en hypotes om fenomenens eventuella antropogeniska (mänskliga) orsaker och verkan. När det gäller historisk data har hypotesen för länge sedan falsifierats: jordklotets temperatur och klimat har varierat enormt under tusentals och miljontals år, helt utan mänsklig påverkan. Där jag sitter och skriver detta, fanns t.ex. ett två kilometer tjockt istäcke för bara några tiotalstusen år sedan. Hypotesen har då fått olika tillägg, som går ut på att den mänskliga påverkan trots det föregående på ett mätbart sätt kommer att påverka framtiden.

Denna hypotes är emellertid svår, för att inte säga omöjlig att ta i beaktande strängt vetenskapligt, eftersom den inte går att falsifiera.  Det går inte att testa vårt jordklot utan ”utsläpp av växhusgaser”; hur skulle man mätbart kunna skilja de stora naturliga variationerna (såsom den historiska datan utvisar) från människans, i förhållande, mycket små och kortvariga bidrag?

I stället söker vissa människor ”bevis” för hypotesen genom datormodeller – men detta har (se ovan) inget med den vetenskapliga metoden att göra. Modellerna stärker i bästa fall en tro, och det i sin tur leder till diskussioner om ”förnekare”, och krav på tribunaler där de som ifrågasätter tron skall ställas till svars. Det är skrämmande.


Inspirerad av bloggen BuyTheTruth.

Läs om ett betydligt större samhällsproblem – baserat på en teori som inte falsifierats.