Läkare skall inte delta i religiösa riter

Insändarna nedan var en del av en längre debatt i Hbl:s spalter om religiös omskärelse och om det kontroversiella lagförslaget att lagstfta om att ingreppen skall görs av läkare, även då inga medicinska skäl föreligger.

1.

Att Finland planerar att i lag tillåta omskärelse av småpojkar är en skandal. All stympning – oberoende av ”skäl”, skall vara förbjuden. En lag skall dessutom vara könsneutral. I konsekvensens namn kan man absolut inte tillåta religiös stympning för ett visst kön, men förbjuda det för ett annat. Varför är ett händelse, som i alla andra fall skulle leda till långa fängelsestraff (gamla gubbar skär i småpojkars penis) plötsligt av vissa skäl “tillåtet” – eller i värsta fall – legaliserat.

I Hbl:s artikel 10.8 lyser de mest vidriga ”rationella skäl” för könsstympning fram. Dan Kantor försvarar med att ett förbud inverkar på ett barns rätt att bekänna och utöva religion. Något mer tokigt kan man knappast säga. Ett barn är förstås helt religionslöst när det föds. Att föräldrarna tvingar in barnet i en viss religion med en könsstympnig har förstås inget med fri religionsutövning att göra. Orsaken att man gör ingreppet på små försvarslösa barn är förstås för att mycket få människor frivilligt skulle genomgå det i ett senare skede av livet.

”När alla män är omskurna är de jämställda inför bön”, säger Anas Haijar.  Föregås alltså varje muslimsk bönestund med en stunds koll i brallorna?

Även Hbl:s “faktaruta” med ”orsaker” lyser av okunskap. De största är enligt Hbl medicinska skäl (strunt), förebyggande av sjukdomar (om man faktiskt anser att AIDS-läget blir bättre med det – hur skulle det vara med kunskap i stället) och religiösa skäl (säkert det största skälet, men inte mindre irrationellt för det). Att omskärelse sker mest i Nordamerika, Mellanöstern och Sydamerika berättar nog mer om de områdenas vridna inställning till allt som har med mänsklig sexualitet att göra, än med något annat.

Jag har inget emot religionsutövning. Men i dagens värld har vi redan gjort oss av med en rad andra påbud i de heliga böckerna som sitter illa med vår rättsuppfattning.  Förresten, om Gud en gång skapade oss till sin avbild – varför i himmelens namn skall vi då förstöra den avbilden genom att skära bort en del av den?

2.

Joanna Nylunds inlägg i omskärelsedebatten innehåller en motsägelse. Å ena sidan avdramatiserar hon den principiella debatten med att säga det bara är fråga om “att avlägsna en bit hud”. Å andra sidan anser hon att lagstiftning kunde vara bra eftersom omskärelse skulle utföras “kliniskt, hygieniskt och av kunniga läkare”. Menar hon alltså att det ändå är fråga om något lite farligare än “bara en bit hud”?

Att så många pojkar i USA omskärs rutinmässigt (även utan religiösa skäl) har bl.a. sin upprinnelse i den amerikanska läkaren John H. Kellogs (1852-1943) rekommendationer mot onani: “omskärelsen skall helst utföras av en läkare utan anestesi, eftersom den korta smärtan har en upplyftande effekt på sinnet, då den kopplas ihop med en idé om straff, vilket kan behövas i många fall”.

Några vettiga medicinska skäl för rutinmässig omskärelse finns förstås inte, och siffran på 30 procent “glada” omskurna skulle förstås vara minimal om männen som utsatts för övergreppet själva hade fått avgöra saken lite senare i livet.

När det gäller respekt för religionsutövning: Joanna Nylund förfäktar en åsikt som går ut på att religion och religiösa handlingar på något sätt ligger utanför kritiskt betraktande, och att kritik handlar om “brist på respekt”. Det stämmer förstås inte. Och det i sig intressanta statistiska faktumet att en sedvänja är uråldrig eller praktiseras av många är bara just det – statistik. Uråldrighet kan inte användas som försvar.

Det ryms faktiskt inte i mitt huvud vad könsstympning kan ha att göra med religiös övertygelse, eller varför Gud ens skulle vara så intresserad av människans reproduktiva organ. Kanske för att vi själva är det? Nylund lyckas i sitt inlägg även diskutera hur Jesus Kristus snopp såg ut, men den aspekten av Jesus är jag faktiskt inte det minsta intresserad av.

Men debatten gäller inte nu den principiella diskussionen (som jag nog gärna fortsätter), utan om vi här i Finland skall lagstifta om förhållandena kring omskärelse. Jag håller fullständigt med Nylund att det är helt onödigt att separat förbjuda religiös omskärelse eftersom det ändå kommer att göras. Men det var heller inte min poäng; för alla medborgare är det förstås redan nu förbjudet att gå och skära i småbebisars penis, precis som det är förbjudet att skära i ett litet flickebarns könsorgan. Om jag själv skulle ha misshandlat mina barn på det sättet skulle jag ha flugit i fängelse så det visslar.

Framför allt: om vi nu börjar lagstifta om religiösa övertygelser (och dessutom blanda in läkare i dem) hamnar vi på mycket hal is. Läkarvetenskapen handlar om rationalitet och om att lappa människokroppen, inte om övertygelse och tro. En läkare skall naturligtvis inte utföra omskärelser annat än av strikt medicinska skäl. Den finska läkareden säger bl.a: “Mitt mål skall vara att vårda och främja hälsa, att förebygga sjukdom samt att bota sjuka och lindra deras plågor. I mitt arbete skall jag följa läkaretiken och enbart använda metoder vilkas nytta påvisats av medicinsk forskning eller erfarenhet. Mina färdigheter som läkare skall jag inte använda i strid med min yrkesetik ens under hot.”

 Och som tidigare sagt: lagstiftning skall vara könsneutral. Tystnaden i debatten på den här punkten är även den ett komplett mysterium för mig.