En valsedel sätts in i en valurna, som är genomskinlig.

Skall vi tala om valprocedurer och valfusk?

Det är farligt önsketänkande att tro att val- och röstningsfusk aldrig kan förekomma i så kallade västerländska demokratier. Det är ännu farligare att tro att tekniska och elektroniska hjälpmedel minskar möjligheterna till fuffens. Det är nämligen precis tvärtom. Jag kommer inte denna gång att analysera det rätt så väntade valresultatet i USA, eller den förlorande sidans påståenden om utbrett valfusk. Jag tänker i stället lyfta in de amerikanska valprocedurerna i en allmän diskussion om hur valprocedurer korrekt borde genomföras för att val skall uppfattas som legitima.

För att resultatet av ett politiskt val skall anses legitimt måste följande kriterier uppfyllas:

  • valen skall vara allmänna (alla valbara får ställa upp, alla röstberättigade får rösta)
  • valen skall vara fria (alla röstberättigade skall rösta av egen fri vilja, skall rösta i egen hög person – och utan möjlighet till påtryckningar eller köpslående om röster)
  • valen skall vara hemliga (ingen person eller myndighet kan ta reda på hur någon röstat, eller om någon valt att rösta tomt)

Det amerikanska valsystemen innehåller många element som åtminstone i mina ögon inte uppfyller de här grundläggande kraven, och som jag aldrig skulle godkänna i finländska val.

De problematiska aspekterna öppnar åtminstone möjligheter både till röstningsfusk (att en avgiven röst inte är avgiven av den röstberättigade), eller valfusk (att valresultatet manipuleras under valets gång eller under rösträkningen).

Även om många observatörer och debattörer i USA är medvetna om problemen, och även om bristerna diskuterats i flera omgångar inför tidigare val, uteblev diskussionen och kraven på reformer nästan helt inför valet 2020. Frågorna lyftes främst upp i ganska slutna kretsar på nätforum för krypteringsexperter och andra observatörer, som precis som jag är intresserade av valprocedurer och vallegitimitet.

Valprocedurerna i nationella amerikanska val är en fråga för delstaterna, och procedurerna varierar därför stort. Dessa varierande procedurer och den stora systemfloran har ibland utpekats som ett problem för vallegitimteten, men i nationella amerikanska val är det i själva verket en styrka; det motverkar nämligen möjligheterna till riktigt utbrett, nationellt valfusk. Är därmed valen oproblematiska? Inte alls. Denna motverkande faktor försvagas dels av att nationella val oftast hänger på en handfull vågmästarstater, och på två större problem:

  1. de amerikanska valmyndigheternas fascination med elektroniska röstningsmaskiner (tidigare olika mekaniska system).
  2. förhandsröstningssystem med dubiösa kontroller av den röstberättigades identitet, där den avgivna rösten dessutom inte kan anses vara fri eller hemlig.

Problem med elektronisk röstning

Jag har i ett tidigare inlägg behandlat de stora problemen med elektronisk röstning (för att inte tala om röstning över nätet). Lyckligtvis har de här experimenten och förslagen tillsvidare tagit slut i Finland, men allmänt kan konstateras, att för att sådana system ens närmelsevis skall anses vara legitima måste de bestå av öppna standarder, och drivas med öppen källkod som oberoende experter kan kontrollera. Trots att en sådan öppen standard redan finns, utvecklad av Microsoft, använder de flesta amerikanska delstater kommersiella leverantörer som i praktiken ställer upp så kallade ”svarta lådor”. Hur dessa valmaskiner kryptologiskt fungerar och hur de säkrar att de avgivna rösterna inte manipuleras är alltså affärshemligheter som ingen egentligen kan kontrollera på systemnivå – man får helt enkelt lita på tillverkarnas utlåtanden. För att lugna misstankarna spottar vissa av de här maskinerna nuförtiden ut en papperslapp som verifikation; papper som i ett läge med oklart valresultat kan räknas om manuellt.

I videon nedan visas hur röstbåsröstningen i Georgia gick till. Det elektroniska systemet verkar så krångligt att man frågar sig om inte ett finländskt system med manuella röstsedlar skulle vara både enklare och säkrare. Till en del beror de komplicerade procedurerna förstås på att man i de allmänna valen i USA även röstar om allt möjligt annat – lite som om vi hade presidentval, riksdagsval och kommunalval på en och samma gång. Även sådana förslag att sammanslå val har förts fram i Finland, och även de förslagen har lyckligtvis avvärjts.

Inga system är perfeka, och teoretiskt kan man förstås även fuska i Finland. Man kan till exempel “stuffa” finländska valurnor med falska valsedlar. Hypotetiskt kan finländska valresultat även manipuleras till exempel då rösträkningsresultat från olika valdistrikt tabuleras och sammanräknas (här kunde den fina sajten vaalit.fi bli bättre på att förklara hur procedurerna går till). Min poäng är att ju fler elektroniska maskiner man kopplar in i valprocedurerna (röstning-rösträkning-tabulering-summeringresultatredovisning), desto mer ökar inte bara möjligheterna till en så gott som osynlig valmanipulation, utan även till illvilligt hackande eller helt enkelt vanliga tekniska fel, som med en gång riskerar att de-legitimisera ett valresultat. I värsta fall måste ett helt val tas om, som då Tietoenator tilläts experimentera med elektroniska valmaskiner i tre kommuner i det finländska kommunalvalet 2008, och 211 röster ”försvann”. Systemet man använde då, pnyx.core, var utvecklat av spanska Scytl.

Problematisk förhandsröstning

De amerikanska förhandsröstningsprocedurerna kan knappast anses uppfylla kraven på hemlighet och frihet. Procedurerna varierar en aning från stat till stat, men grovt kan de indelas i två klasser:

1. Absentee voting, där den röstberättigade ber om förhandsröstningssedel (vissa stater kräver en giltig orsak, vissa inte), och där den röstberättigades identitet på något sätt kontrolleras då röstsedeln tas emot, ofta mot en underskrift som finns lagrad i systemet.

2. Mail-in voting, där en röstsedel skickas ut till alla som registrerat sig som röstare, oberoende om de bett om en sådan eller ej, och som kan postas tillbaka. Vid rösträkningen kontrolleras underskriften i princip (en vågmästarstat, Pennsylvania, slopade denna kontroll strax innan valet).

Dessa förhandsröstningsystem, vars användning ökade explosionsartat på grund av virussituationen 2020, skiljer sig alltså stort från vår egen finländska förhandsröstning – även kallad poströstning, från tiderna då det ännu fanns postkontor och röstningen skedde där, men som alltså inte har något att göra med att posta in en röst. (Utomlands fast boende finländare kan brevrösta, med två vittnen som intygar att valet skett fritt och hemligt).

Jag skulle alltså inte under några som helst omständigheter godkänna de amerikanska förhandsröstnings- och poströstningssystemen om de skulle komma på förslag i Finland. Oöverstigliga problem gäller ur min synvinkel valfriheten och valhemligheten: I ett hushåll med många personer finns det ingen garanti för att den som skrivit på och skickat in valsedeln verkligen är den avsedda mottagaren. Eller att valsedeln inte stulits på vägen, och skickats in av en helt ovidkommande person. Och även om den avsedda mottagaren skulle vara samma som skickat in valsedeln, finns inga garantier för att inte personen utsatts för påtryckningar eller mutor innan avsändandet, eller för att väljarens valsedel ens hinner fram tid för att räknas.

Därutöver räknas de amerikanska absentee ballots och mail-in ballots maskinellt. På valsajterna i staterna med de mest omtvistade resultaten sökte jag information om hur denna räkning gick till i praktiken, men jag hittade ingenstans klar och tydlig information om på vilket sätt man till exempel kryptografiskt säkrat valsedeln så att den räknas endast en gång. Sajterna handlade mest om hur den traditionella röstbåsröstningen säkrats, eller så dominerades dokumenten av allmänna riktlinjer för, eller kommittéutlåtanden om hur man säkrar ett val – utan att specifika procedurer var beskrivna.

Betyder det ovanstående kommentarerna om amerikanska valprocedurer att jag tror på President Trumps påståenden om att omfattande valfusk stjälpte hans omval? Inte alls. Omfattande, avgörande valfusk är svårt att hålla hemligt – en sådan historia tenderar i vilket fall som helst att läcka ut, och för valfusk kan vi i ljuset av det jag skrivit ovan lika bra misstänka republikanerna. Valkommissionerna i valdistrikten i USA består dessutom av representanter för båda de stora partierna, och de håller nog koll på varandra. Jag säger endast att öppen och av oberoende parter verifierbar information om valprocedurerna är fullständigt nödvändig för att medborgarna i vilket land som helst skall kunna lita på att procedurerna uppfyller de grundläggande kraven på legitimitet. Och att det är farligt önsketänkande att bortse från de här kraven, eller att börja tumma på dem i namn av effektivitet, bekvämlighet eller inbesparingar.

Med detta i minnet: kom ihåg att rösta senare i vår då vi har kommunalval i Finland! Droppa in din manuella valsedel av papper, och betänk att detta sätt att rösta är det absolut säkraste och mest pålitliga.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *