Det offentliga och korporatismen

Häromdagen kunde man samma dag läsa två intressanta artiklar i Hbl som belyste ett växande samhällsproblem. Den ena artikeln behandlade förslaget till en lag som skulle ge väktare möjlighet att ta över uppgifter som hittills endast hört till polisen, den andra att R-kioskerna tagit över smärre myndighetsfunktioner, som t.ex. att lämna ut färdiga pass.

Först de aktuella fallen: Det första förslaget är mycket problematiskt. Jag brukar inte syssla med logiskt felaktig “slippery slope”-argumentering, men mycket nära ligger ju ett antagande att utökade väktarbefogenheter på ett område, ger väktarna som jobbar på helt på andra områden en känsla av att de har polisbefogenheter och lite större rätt att ”ta i med hårdhanskarna”. Fortsatt överföring av polis- och bevakningsuppdrag till privata instanser kan också leda till att företag, organisationer (eller varför inte partier) skapar egna “skyddstrupper” för att ”hålla ordning” i sammanhang eller på platser där man av någon randig orsak upplever att myndighetsutövningen på något sätt är bristfällig. Än mer problematiskt är att tjänstemanen som bereder förslaget är före detta förvaltningschef på det privata säkerhetsföretaget Securitas.

Fallet med R-kiosken låter på ytan som ett icke-problem. Det är ju fråga om bättre service. I stället för att köa på polisstationen, plockar man upp passet på hemvägen. Få tänker dock på de grundläggande problemet: myndigheter och det offentliga skall arbeta i befolkningens tjänst, och övervakas av våra demokratiskt valda representanter – de skall inte med sin verksamhet eller sina beslut gynna eller stöda en viss sorts affärsverksamhet. (Ett annat exempel som jag ofta tagit upp är placeringen av det statliga alkoholmonopolets butiker, som stöder de två största dagligvarukedjorna – duopolet – i Finland.)

Det filosofiska och samhälleliga fenomenet där stat och myndigheter börjar springa företagens ärenden, eller där stat och företag bildar en slags allians med öppna dörrar emellan, brukar betecknas som en avancerad form av korporatism. Och korporatismen nådde ju – som vi alla vet – sin höjdpunkt i 30-talets fascistiska samhällen. Så det är inte alls utan orsak vi borde vara oroliga för dessa små trender som sakta äter sig in i vår samhällsstruktur.